Snart här :)

Äntligen är Nadja på väg hit, som vi har väntat. Två månader är länge att inte träffas på. Hela familjen har saknat Nadja massor alla på sitt eget sätt. Jag måste säga att eviga diskussioner om allt och inget som jag mellan varven är så trött på, de saknar jag nu. Allt tonårsliv för ju lite extra krydda till mitt eget så det har varit lite ensligt på den front nu ( hmm kan nog behöva påminnas om detta en dag när allt tonårsliv är på fullspeed igen.)

Tur är att har vi fantastiska grannar som erbjöd sig att passa småtjejerna eller hämta upp på flygplatsen. Jag kan lova att valet var enkelt. Hur gärna jag än skulle vilja träffa Naddis en timma eller två tidigare, så kan jag för mitt liv inte tänka mig att köra till Heathrow. Eftersom planet kommer ganska sent så var det ju inte läge för tåg. Joacim hade lite invändningar mot att be om en så stor tjänst till någon som vi  känner så väl ännu. Det tar dem trots allt ett par timmar att åka fram och tillbaka inklusive lite väntan där. Nu visade det sig att han inte skulle vara hemma utan i Sverige med jobbet, så beslutet vart mitt och jag får väl helt enkelt hjälpa dem tillbaka när det behövs.

Det är lite som att väntan inför julafton eller födelsedagar. Två av tjejerna har svårt att somna och den tredje sover som en stock och kommer förmodligen vakna ultra tidigt imorgon. Själv försöker jag hitta på något att pyssla med så nu sitter jag här :)